Besök på Antik & samlarmässan i Solna

Jag är mer eller mindre en expert på att komma lite sent till den här typen av mässor (och det har ju lönat sig tidigare). Och idag var inget undantag! Var helt säker på att mässan var öppen till kl fyra så jag hade ingen brådska och kom dit vid halv tre. Och fick höra att mässan stängde tre. Men jag behövde i alla fall bara betala halva inträdet... Det var inte någon särskilt stor mässa och många hade redan börjat packa ihop när jag kom dit, men här kommer bilder på tre fina favoriter som jag såg, men inte köpte:

Först en lila räkskål från Gullaskruf. En lila! Har bara sett dessa i klarglas och petrolblått glas tidigare men den här mörklila var otroligt vacker. Det här var den lilla varianten och den kostade 300kr så det blev inget köp för mig.

Ett knalligt turkosblått krus med lock från Rörstrands Ateljéstudio, missade tyvärr att se vem som formgivit den. Tycker att färgen är otroligt läcker, men 450kr var den inte värd.

Och så en vas i min favoritserie, men i fel färg, Scherzo från Rörstrand. Har redan en blålila i den här modellen och säljaren visste tyvärr ingenting om serien. Den var i alla fall stämplad 671, så nu vet jag att de tillverkades minst fram till 1967 (alla mina delar är från 1964).

Och så tre små fina saker som jag faktiskt köpte:

Ett litet senapskrus(?) med sked från Rörstrand. Jag har sett den här utan sked förut, till betydligt högre pris faktiskt, så nu när den var komplett med sked och till rimligt pris kunde jag inte låta bli. Kruset är VDN-märkt F 555 (VDN, Varudeklarationsnämnden) alltså måste det vara 60-tal eller senare. F betyder att det är i flintgods och 555 betyder ingen risk för glasyrsprickor, tål alla maträtter och tål maskindisk i 75 grader.

Den lilla skålen hittade jag hos samma säljare och jag fick båda delarna till ett riktigt fint paketpris. Skålen kommer också från Rörstrand, handmålad av Marianne Westman. Kanske något som Porslin och nostalgi vill ha i utbyte mot Sparaxis-vasen? Skålen är 9cm i diameter och 5cm hög.

Det här skönt gröna askfatet från Gefle (modell AW, tllverkat 1941-57) kunde jag inte heller hålla tassarna från. Lejonet är kanske inte lika ståtligt som Loppistans, men vem kan motstå hans charmiga leende? Säljaren försökte påstå att det tillhör Rubin-serien (kändes inte särskilt påläst), men efter en kort lektion från mig så lyckades jag pruta ner det till nästan halva priset.

Och nu när adventsljusstaken (också från Gefle, modell W tillverkad 1936-41) städats bort med resten av julpyntet så fick askfatet en given plats på matbordet.

Det var alltså årets första mässbesök, nu ser jag fram emot många många fler!