1 oktober 2010

En fyndjägares bekännelser

Min karriär som loppisfyndare började tidigt, eftersom både mamma och pappa gillade att skrota runt på loppisar. Pappa var den största fyndjägaren och han var alltid lika nöjd över att kunna hitta fina saker till otroliga priser. Minns alla gånger han sa "kan du gissa vad jag fick ge för den här?" med ett stort leende och man visste att han bara längtade efter att få berätta om det stora fyndet han gjort.
(Det hände att han kastade ner mig i en och annan container för att leta efter några bortkastade guldkorn.)

Nu är det jag som för fyndjakten vidare och här i bloggen tänker jag dela med mig av mina fynd.

2 kommentarer:

  1. Väldigt sent säger jag att du är väldigt välkommen här! Synd och skam att ingen har skrivit detta tidigare.

    SvaraRadera
  2. Haha, ja det var verkligen på tiden! :) Tack!

    SvaraRadera